Rub

Det var så här allting började…

 

Min väninna Pia och jag satt med varsitt glas champagne i handen efter en mysig middag. Vi började prata om döden – ett inte helt ovanligt samtalsämne ens när man har trevligt, faktiskt. Inte för att man vill dö, men någonstans inser ju de flesta att vi alla den vägen ska vandra.

 

Fast just den här kvällen tyckte inte Pia och jag att det var någon bra idé: – Alltså, sa Pia, jag vägrar att dö om inte någon tar fram en rosa kista, en med plats för champagneglaset och handväskan! De där beiga kistorna som finns nu är ju såååå tråkiga. Jag kunde inte annat än att hålla med min kära väninna. Hur svårt kunde det egentligen vara? Vi ägnade resten av kvällen åt att fantisera om denna mera hoppfulla kista.

 

Ibland är ödets vägar outgrundliga, som man brukar säga. Några veckor senare satt jag på en middag tillsammans med Amelia Adamo, vår fantastiska ”mediadrottning” och upphovskvinnan till tidningar som Vecko-Revyn, Amelia och M-magasin. Hon undrade vad jag gjorde nu för tiden (vi lärde känna varandra under min tid som marknadschef för ICA-Kuriren).

 

Entusiastiskt började jag berätta om idén – en snygg, rosa kista, som inte skulle vara lika sorglig som de kistor som finns idag. Amelia lyssnade intresserat. Några månader senare ringde en journalist från Expressen till mig. – Vad är det du håller på med i ditt företag, egentligen, undrade han. Jag var helt oförstående och bad honom förklara sig. – Amelia Adamo är gästkrönikör i Expressen på lördag och hon skriver att hon tänker bli begravd i en rosa kista och att det är du som gör dem…

 

Lördag morgon rusade jag till närmaste butik för att köpa Expressen. Och där var den. Krönikan. På mittuppslaget och med rubriken: ”Jag tänker bli begravd i en rosa kista med fluff”. Jag kände kallsvetten rinna längst med ryggraden. Hur skulle begravningsbranschen – och Svenska Kyrkan – reagera på detta..?

 

Det fick jag klart för mig när jag tidigt på måndagen blev uppringd av en medarbetare på SBF – Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer. Hon hade läst krönikan och undrade om vi kunde ta en lunch och resten är, som man brukar säga, historia. Vi har sedan 11 år tillbaka ett härligt samarbete med SBF, som ensam leverantör av våra kistor (Angelbox), urnor (Angeldust) och gravstenar (Angelheart).

 

Vilken resa vi har gjort! Vi ville göra ”Det sista avskedet” lite varmare, inte fullt så skräckfullt och sorgligt (vilket det så klart ändå är) – lite mera hoppfullt helt enkelt. För vi tror att döden inte bara är slutet – vi tror att det också är början på något annat…

 

Välkommen till den kanske häftigaste resan.

Och till SBF - ett innerligt tack för att ni vågade tro på oss.

 

Åsa Scharin & Pia Britton

Never Ending Story AB

rik 1