Inget ont som inte har något gott med sig?

ALS är en fruktansvärd sjukdom. Alla som någon erfarenhet av den, antingen som sjuk själv eller som anhörig, vet det. När min mamma hade haft ALS i ett 10-tal år kom jag plötsligt att tänka på ordspråket "Inget ont som inte har något gott med sig". Jag började fundera. Kunde det VERKLIGEN finnas NÅGOT positivt med denna fruktansvärda sjukdom???

I flera veckor gick jag omkring och kände mig övertygad om att, nej, aldrig i livet – det finns ingen möjlighet att detta skulle kunna innebära något som helst positivt. Och sedan kom jag på det: Under hela mitt liv medan mamma var frisk (jag var 30 år när hon började bli sjuk) så hade hon varit min själsfrände och det var alltid henne jag pratade med i telefon när jag ringde hem (jag bodde på annan ort).

Pappa fick liksom alltid "andrahandsinfo" från mamma om hur jag hade det. Men efter att mamma tappade talförmågan så fick faktiskt pappa och jag en mycket, mycket närmare och härligare relation. Jag funderade ordentligt på om jag verkligen skulle berätta för honom om mina tankar. Att som make till en så svårt sjuk hustru få höra av sin dotter att sjukdomen kunde ha fört något gott med sig, kanske inte skulle falla så väl ut, tänkte jag.

Till slut bestämde jag ändå för att säga det till pappa. Och gissa vad? Han blev faktiskt riktigt glad! Att kunna se detta lilla positiva i ett för övrigt totalt mörker gjorde både honom och mig gott.

Det är min vackra mamma på bild.