Jag tror att något av det värsta som kan drabba en människa är en storvinst på lotteri. Hur ofta hör man inte folk säga saker i stil med ”om jag ändå bara hade sluppit jobba”, ”tänk att få resa jorden runt och inte behöva bekymra sig om någonting”, ”om jag vinner en massa pengar – DÅ ska jag...”.
För ett mikroskopiskt litet antal inträffar det plötsligt. De står där med alla miljonerna och kan göra precis allt de hela livet har gått omkring och sagt att de skulle göra. Om det hände.
Uppvaknandet blir ofta brutalt. Det blev inte så kul som de hade trott. De blev inte heller så där lyckliga som de hade varit säkra på att de skulle bli. Pengar visade sig nämligen inte ha ett dugg med lycka att göra.
De fick stå där med sina dyra bilar, lyxvillor och häftiga resor (som ingen av deras vänner hade råd att följa med på) och tvingas ställa sig frågan: ”Om inte detta är lycka – vad är det då?”.
För merparten av folket är det fortfarande drömmen om Den Stora Vinsten som håller hoppet uppe. De kan leva kvar i illusionen om att pengarna gör lyckan.
Så praktiskt, eller hur? Då behöver man ju liksom inte anstränga sig för att hitta den någon annanstans. Eller skapa den själv.
En intressant företeelse att beakta i det här sammanhanget är norrmännen – som anses vara ett av världens lyckligaste folk – och deras ”hytter”, sommarstugor/fjällstugor. Ju förnämare släkt man kommer ifrån och ju mer pengar man har, desto påvrare är deras hytter. Helst ska det inte finnas väg ända fram, inget rinnande vatten och ingen elektricitet.
Vad är det norrmännen har förstått som inte vi har förstått, kan man fråga sig…
Fotnot: I Sverige har den upplevda lyckan inte ökat nämnvärt sedan 1980-talet trots att vi sedan dess har haft en kraftig ekonomisk tillväxt…
Comments